Byggnadens historia
Wärdshuset är Lisebergs näst äldsta byggnad (Landeriet är äldst). Den ritades av Göteborgsarkitekten Carl Vilhelm Carlberg, medan en italienare med efternamnet Frulli stod för mycket av interiörens smyckning.
Byggnaden, som på den tiden kallades för stora mangårdsbyggnaden, invigdes 1801. Landeriet mitt emot kallades för lilla mangårdsbyggnaden.
1822 flyttade den brittiska familjen Nonnen in på Liseberg och fram till Emily Nonnens död 1905 var det blivande Wärdshuset familjens bostad. Under 1800-talet var Liseberg en av medelpunkterna i Göteborgs kulturliv. Författaren Victor Rydberg och tonsättaren Vilhelm Stenhammar kom gärna på besök, liksom andra Göteborgsprofiler, som familjerna Dickson och Wijk samt domprosten Peter Wieselgren.
När det bestämdes att Jubileumsutställningens Nöjesfält skulle placeras på Liseberg förvandlades den gamla bostaden till restaurang.
Wärdshuset som det såg ut omkring 1830. Två, av totalt fem, systrar Nonnen befinner sig i trädgården. Familjen tyckte mycket om att äta sin frukost under de höga granarna som fanns på Liseberg innan området blev nöjespark.
Restaurangens utveckling
1925 kunde Wärdshuset för första gången ha öppet året om, sedan byggnaden genomgått en omfattande renovering. Upprustningen bestod bland annat i att några mindre salonger i intim stil byggdes, avsedda för slutna sällskap. Salongerna hade parkettgolv i fall någon ville dansa.
Experimentet med vinteröppet skrotades redan efter två år. 1927 stängde restaurangen samtidigt som nöjesfältet.
1962 blev Wärdshuset en så kallad nyttorestaurang. Antalet varmrätter begränsades till sex stycken. Dessutom serverades två för- och två efterrätter. Maten bars in på på särskilda grilltallrikar vilket möjliggjorde snabbare service och ett lägre pris. Detta år omgavs fasaden mot Spegeldammen av glas och i taket fanns numera infravärme.
Mer information kommer.
Ombyggnationer
- 1950 genomgick byggnaden en stor renovering, avseende interiör och inventarier. Bland annat rustade man upp en 200-årig Mariebergskakelugn som användes redan under Nonnens tid och placerade den på andra våningen. Dessutom tillkom ett antal smårum och ett nytt kök.
- Efter anmärkning från Hälsovårdsnämnden och Yrkesinspektionen förbättrades Wärdshuset invändigt inför säsongen 1952. Bland annat utökades personalrummen, där zinkbeklädnad ersattes med rostfri plåt och arbetsbord kläddes i lämpligt material. Utvändigt reparerades den södra terrassbyggnaden, vars takparti och yttervägg var ruttna. I samband med den reparationen upptäcktes att även golvlaget i kök, hall och serveringsgång var fullständigt uppruttet. Även undertaket i köket var i akut behov av reparation.
Branden 1973
Natten mellan den 16 och 17 juli 1973 brann Wärdshuset. När brandkåren efter flera timmars arbete lyckades släcka elden var byggnaden svårt skadad. Arne Wimmerstedt, direktör för Lisebergs Restaurant AB, betraktade förödelsen.
– Det känns bittert. Men ändå – tänk vad som kunde ha hänt om inte regnet varit. Nu vet jag inte vad som skall hända. Jag hoppas naturligtvis att vi kan bygga upp Wärdshuset igen, sa han.
Restaurangverksamheten fick avbrytas för säsongen och kom igång först sommaren 1974. Utredningen visade att branden inte var anlagd.
Innehavare
- Nore Lindgren (1923)
- Vara-bolaget (1924)
- Einar Karlander (1925-1951)
- Einar Karlanders dödsbo (1952)
- Lisebergs Restaurant AB (1953-2014)
- Liseberg AB (2015-)
Kuriosa
- Från börjat stavade man ofta Wärdshuset med V. Med tiden kom W som begynnelsebokstav att ta över.
- Sommaren 1941 framfördes klagomål från ätande på andra våningen. Gäster som "inte hörde hemma" på en förstaklassrestaurang befann sig där uppe. Konsekvensen blev att konditoriserveringen på andra våningen, och på verandan, stängde 1943. Att den delen av restaurangen drog till sig icke önskvärd publik menade man äventyrade både Wärdshusets och Lisebergs anseende.
Citatet
"Det gamla Värdshuset skulle jag vilja se den som vågar röra vid." – Lisebergs vd Herman Lindholm i augusti 1941. En passning in i framtiden till den som får för sig att riva byggnaden.
Fakta
Invigdes: 1801
Arkitekt: Carl Wilhelm Carlberg
Interiör: En herr Frulli