Visningar
Åtgärder

1923

Från Lisepedia
Hoppa till: navigering, sök
Parkkarta över Jubileumsutställningens Nöjesfält. Foto: Liseberg
Albert Einstein talar i Kongresshallen den 11 juni. I publiken, längst fram i mitten, sitter Sveriges kung Gustav V. Foto: Göteborgs Stadsmuseum
Äntligen får vi åka! Det är den 20 maj och Bergbanan har premiär för allmänheten. Foto: Kamerareportage
Dammen, långt senare kallad Spegeldammen, flankerad av Värdshuset och Tivolirestauranten. Ovanför Värdshuset skymtar Linbanan. Foto: Göteborgs Stadsmuseum
Flygkarusellen, en av flera spektakulära attraktioner på nöjesfältet. I bakgrunden ligger Bergbanan. Foto: Göteborgs Stadsmuseum
Bilden är tagen innanför entrén till nöjesfältet. I kiosken till vänster säljs något så exotiskt som Jamaicabananer. Längre bort skymtar Värdshuset. Foto: Göteborgs Stadsmuseum
Forssjögården, till höger innanför entrén. Med åren kommer den att kallas både gula och rosa villan. Foto: Göteborgs Stadsmuseum
Galoppen, "kapplöpningsbanan" som kräver både styrka och uthållighet. Foto: Göteborgs Stadsmuseum
Hasselblads restaurant, mitt emot Bergbanan. Med åren förvandlas den till, i tur och ordning, Eggers, Tyrolerhallen, Ekebacken och Tyrolen. Foto: Göteborgs Stadsmuseum
Så här ser den ut, den allra första entrén till nöjesfältet på Liseberg. Ett hål i väggen helt enkelt! Foto: Göteborgs Stadsmuseum
Den så kallade Karusellplatsen. Från vänster: Kanolds chokladkiosk, Hopplan, Bergbanan och Flygkarusellen. Foto: Göteborgs Stadsmuseum
Kongresshallen, den ståtligaste av nöjesfältets byggnader. Till vänster Dammen och till höger Värdshusets uteservering. Foto: Göteborgs Stadsmuseum
Lillköping, den märkliga lilleputtstaden i södra parken. Här poserar några av stadens invånare. Foto: Göteborgs Stadsmuseum
Linbanan går mellan nöjesfältet och jubileumsområdet vid Näckrosdammen. Fotot är taget från Lisebergssidan och gondolerna möts över Södra Vägen. Den stora byggnaden på andra sidan är Minneshallen. Foto: Göteborgs Stadsmuseum
Från vänster: Stora Dansbanan, Fotoateljéer och Kanolds Choklad. I bakgrunden skymtar Kongresshallen. Foto: Göteborgs Stadsmuseum
Pappersbruket, till höger innanför Huvudentrén. Ett av flera historiska objekt på nöjesfältet. Foto: Göteborgs Stadsmuseum
För en krona klipper silhuettklipparen till gästernas silhuett. Foto: Göteborgs Stadsmuseum
Södra gården. Från vänster: Bergbanan, Lustiga Huset och Hasselblads restaurant. Foto: Göteborgs Stadsmuseum
Stora Dansbanan innanför entrén. 1963 ersätts den av Jazzen som senare blir Pop In som i sin tur ersätts av Lisebergshallen 1980. Foto: Göteborgs Stadsmuseum
Tanagrateatern längst i söder. Världens minsta teaterscen står det på skylten. En biljett kostar 50 öre. Foto: Göteborgs Stadsmuseum
I nio säsonger heter den Tivolirestauranten. 1932 byggs den om till Huvudrestauranten. Foto: Göteborgs Stadsmuseum
4,1 miljoner människor besöker jubileumsutställningen den här sommaren. Foto: Göteborgs Stadsmuseum
Hästkarusellen är en av tre traditionella karuseller på nöjesfältet. Bakom den skymtar Krinolinkarusellen. Längst bort syns spellängorna. Foto: Kamerareportage
Säsongkort till Jubileumsutställningen. Noterbart är att 20 kronor 1923 motsvarar knappt 530 kronor år 2013. Kortet är signerat av utställningens Generalkommisarie Harald Adelsohn. Foto: Liseberg
Bara att ta för sig av alla skojigheter! Annonsen är från den 23 maj 1923. Foto: Liseberg

Innehåll

Viktiga händelser

Jubileumsutställningen öppnar

Tisdagen den 8 maj invigs Jubileumsutställningen i Göteborg. Utställningen skapas för att att uppmärksamma stadens 300-årsjubileum. Den skulle egentligen ha ägt rum 1921 men på grund av ekonomiskt svåra tider sköts den upp två år.

Till utställningen byggs ett nöjesfält som förläggs till det gamla landeriet Liseberg. Skälen till att nöjesfältet byggs är flera. Ett är att det historiskt sett visat sig vara lyckat med nöjesfält kopplade till stora utställningar (nöjen lockar publik). Ett annat är att Göteborg anses vara en tråkig stad, något som styrande politiker vill ändra på.

Klockan sju på morgonen den 8 maj ringer kyrkklockorna och knappt en timme senare anländer det kungliga tåget till Göteborgs Centralstation där Sveriges kung Gustav V och kronprins Gustaf Adolf välkomnas av Jubileumsutställningens ordförande Axel Carlander och landshövding Oscar von Sydow. Samtidigt hörs dundrande kanoner från Kvarnberget som skjuter salut och svenskt lösen.

Efter en mängd aktiviteter under dagen genomförs ett historiskt festtåg klockan fem på eftermiddagen, från Exercisheden via Göteborgs centrala delar och vidare till nöjesfältet på Liseberg. Folkmassan längs vägen får se en mängd gestalter ur Göteborgs 300-åriga historia.

Därmed börjar sagan om nöjesparken Liseberg. 1923 är dess officiella namn Jubileumsutställningens Nöjesfält, men i folkmun säger man, kort och gott, nöjesfältet.

Albert Einstein föreläser i Kongresshallen

Den 11 juli gästas nöjesfältet av den första av många storstjärnor. Det är fysikern Albert Einstein som besöker Göteborg för att föreläsa om relativitetsteorin. Föredraget heter ”Uber Grundlagen und Probleme der Relativitätstheorie” och är en del av Skandinaviska naturforskarmötet. Längst fram i Kongresshallen sitter Sveriges kung Gustav V tillsammans med bland andra Göteborg och Bohusläns landshövding Oscar von Sydow med fru.

Göteborgs-Posten beskriver föredraget som stilfullt och sympatiskt men att det ”på grund av professor Einsteins lågmäldhet likväl ej var allt för lätt att följa för större delen av auditoriet.”

Tar man en närmare titt på fotografiet (näst längst upp till höger på sidan) så framgår detta tydligt. Flera i publiken ser ut att sova! Göteborgs-Posten skriver att föreläsningen trots allt "mottas med livligt bifall" och att kungen skakar hand med Einstein efteråt.

Premiär för Bergbanan och Linbanan

Två av nöjesfältets mest spektakulära attraktioner är Berg- och dalbanan och Linbanan. Men det dröjer innan någon får åka de båda sensationerna. Först den 19 maj, på pingstafton, inviger pressen och speciellt inbjudna gäster Bergbanan medan allmänheten får premiäråka den 20 maj. Den 20 maj tar även Linbanan emot sina första passagerare, även om trafiken kommer igång ordentligt först den 24 maj.

”I söndags fick allmänheten under ett par timmars tid avprova berg- och dalbanan, som gjorde en våldsam success. På de två timmarna hade man omkring 3 000 passagerare. Igår var frekvensen under de timmar man höll banan öppen lika stor. Det är tydligt att det nya förlustelsemedlet blir ett av de allra populäraste”, skriver Göteborgs-Posten den 23 maj.

Åkturen i linbanan är betydligt lugnare än i Bergbanan. En som provåker är signaturen Becq från nyss nämnda tidning. Han skriver:

”Startar man från Nöjesfältet, bär det först uppåt i en lätt gungande rörelse varefter man glider stilla och fridfullt fram. Precis som i en flygmaskin. Bara något säkrare. De två stållinorna verka förtroendeväckande. Och man kan tillitsfullt luta sig mot ”äggets” reling och stolt och överlägset se ned på jorden och människorna där nere.”

Ägget? Så kallas Linbanans gondoler, på grund av dess form.

Olycka i Bergbanan

Omkring kvart över tio på kvällen den 4 juni inträffar en allvarlig olycka i Bergbanan, som då varit i bruk i två veckor. Två tåg kolliderar sedan ett av dem fastnat i en uppförsbacke. En handfull personer förs till sjukhus med allt från stukningar till krosskador.

Enligt besiktningsmännen beror olyckan på en söndrig skenskarv. För att banan ska få öppna igen krävs att alla skenor och skruvar utmed hela banan ska besiktigas varje dag. Dessutom måste signalsystemet ändras. Fram tills olyckan fungerar systemet enligt följande: Vid fel signalerar vagnföraren med ett horn, signalen uppfattas av stationsvakten som i sin tur signalerar till maskinisten i maskinrummet. Denne tänder då röda lampor längs spåret som varnar den efterföljande vagnföraren.

Besiktningsmännen tycker att systemet har brister. Dels anser de att stationsvakten borde kunna tända varningslamporna själv och att banan, ur signaleringssynpunkt, bör delas upp i olika sträckor. Så fort ett tåg kommer ut, och befinner sig på en sträcka, ska varningslamporna tändas.

Den 10 juni är Bergbanan i trafik igen. Tills vidare körs endast ett tåg åt gången, detta för att en inspektör ska se till att personalen förstår de nya bestämmelserna. Enligt Göteborgs-Tidningen anses det nya signalsystemet vara fullt betryggande.

Turbulent start för Utställningsteatern

Utställningsteatern, som 1926 förvandlas till Cabarethallen, har premiär onsdagen den 9 maj med en revy producerad av Ernst Bauer, bror till trolltecknaren John Bauer. Revyn, som är skriven av skådespelaren Gabriel Alw från Lorensbergsteatern, totalsågas av både press och publik. Göteborgs-Tidningen skriver:

”Stämningen i salongen var minst sagt kylig. Om detta berodde på att det var fruktansvärt kallt, så att man tvangs ta på ytterplaggen eller på att revyn var tråkig från göteborgssynpunkt sätt må lämnas därhän. Det sannolika är, att båda dessa orsaker samverkade så intensivt, att man med våldsam spänning inväntade slutet.”

Revyn spelas bara två gånger. Eller en och en halv, om man får tro vissångerskan Hillevi Stenhammar, dotter till Wilhelm Stenhammar och statist i revyn.

– Premiärkvällen satt publiken kvar båda akterna. De hade inget val. Bänkarna var så nymålade att publiken satt fast och de flesta fick klippas bort efteråt. Andra spelkvällen var bänkarna torra. Då gick publiken efter första akten, berättar hon många år senare.

Revyn ersätts hastigt av en revycabaret som lyckligtvis går hem hos både press och publik.

I slutet av säsongen tar Cirkus Novello över i Utställningsteatern. 20 hästar, 60 artister och dresserade hundar, apor, grisar samt spanska baggar står för underhållningen. Det är första gången som Göteborgspubliken får se en cirkusföreställning på en teaterscen. "Programmet garanteras överträffa allt vad hitintills setts i Göteborg i cirkusväg" utlovar nöjesfältets marknadsföring.

Nyheter i korthet

  • Jubileumsutställningen Nöjesfält öppnar den 8 maj men väldigt många attraktioner och byggnader, däribland Bergbanan (19 maj), Kongresshallen (31 maj), Lustiga Huset (2 juni) och Lillköping (9 juni) står färdiga långt senare. Traditionen, att Lisebergs personal för en intensiv kamp mot klockan inför varje premiär, har alltså hängt med redan från start!
  • Det planerade lapplägret blir aldrig verklighet. Planen väcker starka reaktioner i delar av landet. Det anses mycket olämpligt att uppföra ett lappläger på nöjesfältet, även om det placeras på en avskild plats.
  • En konflikt mellan nöjesfältets direktion och vaktpersonalen leder till en strejk på den 9 juni. Just som publiken strömmar till som kraftigast väljer de cirka 60 vaktmästarna att lägga ner arbetet, vilket dels får till följd att Lustiga Huset och en del karuseller får stänga, men även att tjänstemän får rycka in som vaktmästare. Enligt Göteborgs-Posten får nöjesfältets chef, direktör Carl Jenzén, personalchefen samt deras fruar själva hoppat in bakom spakarna.
  • Den roterande dansbanan, som blir aldrig någon succé. Under sommaren läggs den ner och utrymmet användes till annat. Först ut på platsen är Abdullah-truppen, en tio man stark arabisk språng-akrobattrupp.
  • Folkrestauranten serverades mat för en billig peng. Eller vad sägs om följande priser: smör, ost och sill för 75 öre, köttsoppa med grönsaker 50 öre, stekt helgeflundra 65 öre, gräddgulasch 75 öre samt katrinplommon 50 öre. Tilläggas bör att de flesta besöker Folkrestauranten för att dricka sprit. "Två vita och en brun" är en vanlig beställning, vilket syftar på två glas renat och en cognac. Det är den ranson som en man serveras på restaurang efter klockan 15 under motbokstiden. Kvinnor får halva ransonen. För att få dricka krävs att en måltid samtidigt beställs.
  • Grundfärgerna på nöjesfältet är skärt och vitt. Att skärt dominerar beror på att det ger en känsla av förstärkt solsken, välbehövligt under regniga sommardagar.
  • Några av nöjesfältets mindre kända attraktioner: en silhuettklippare, en ormtjuserska och två fakirer. Det finns även en spåkvinna, eller sibylla som hon även kallas, som håller till bredvid Lillköping.
  • Tanagrateatern, längst i söder, är en speciell skapelse. En illusionsteater där skådespelarna förminskas till lilleputtformat genom spegelarrangemang.
  • Sommaren 1923 går till historien som en av 1900-talets regnigaste. Nöjesfältets underlag består av sand, vilket resulterar i att regn förvandlar huvudvägen till sörja. Regnfria dagar är knappast bättre för då yr dammet. ”Låt oss få grus eller annat bindande material på vägen”, vädjar Göteborgs-Posten.
  • Under sommaren är det ännu oklart hur nöjesfältet ska drivas vidare i framtiden. Attraktionerna ägs av jubileumsstyrelsen, men i början av augusti diskuteras uthyrning till privata ägare. Flera anbud inkommer, särskilt angående de olika karusellerna. Detta är starten på en lång tradition av privatägda attraktioner på Liseberg.

Nöjesfältets innehåll

Attraktioner

Spel

Restauranger

  • Tivolirestauranten
  • Folkrestauranten
  • Värdshuset
  • Hasselblads

Scener

Dansbanor

  • Stora Dansbanan

Övrigt

  • Forssjögården
  • Mårten Pehrsons valskvarn
  • Väderkvarnen
  • Pappersbruket
  • Utställningskonditoriet
  • Dammen
  • Glacegrottan
  • Kanolds choklad

Artister – ett urval

  • 3 Blackburns, mellan Dammen och Musikpaviljongen
  • 16 English Girls, Utställningsteatern
  • Andrejewa Skilondz, Kongresshallen
  • Anders de Wahl, Kongresshallen
  • Bröderna Edwards, mellan Dammen och Musikpaviljongen
  • Chicago Svenska Gleeklub, Kongresshallen
  • Cirkus Novello, Utställningsteatern
  • Concas Aera Star, vid Dammen
  • Göteborgs Blåsorkester, Musikpaviljongen
  • Göteborg och Bohusläns sångarförbund, Kongresshallen
  • Joseph Hislop, Kongresshallen
  • Kungliga Göta Artilleri, Musikpaviljongen
  • Kungliga Göta Livgardes musikkår, Musikpaviljongen
  • Kungliga Livgardet till häst, vid Dammen
  • Lundakören, Kongresshallen
  • Marino & Partner, mellan dammen och Musikpaviljongen
  • The 4 Schäfers, mellan dammen och Musikpaviljongen
  • The Brothers Niagara, mellan Dammen och Musikpaviljongen
  • The Royal Regiment of Artillery’s, Kongresshallen
  • The Royal Scotts Guard Band, Kongresshallen
  • Tor Mann, Kongresshallen
  • Ture Rangström, Kongresshallen
  • U.T Sokolsky-Sorins kör, Utställningsteatern
  • Stockholms körförbund, Kongresshallen
  • Svea Livgardes mussikkår, Musikpaviljongen
  • Wilhelm Stenhammar, Kongresshallen
  • Zigenarkören, Utställningsteatern

Profiler

Herman Lindholm

Herman Lindholm är stadsfullmäktiges ordförande och initiativtagare till jubileumsutställningens nöjesfält. Ett ”göteborgskt tivoli” som han kallar det. Lindholm är ordförande i nöjesutskottet som driver nöjesfältet och utses inom några år till verkställande direktör för Liseberg AB.

Harald Adelsohn

Harald Adelsohn, farbror till moderatledaren Ulf Adelsohn, är generalkommissarie för jubileumsutställningen. Även han sitter med i nöjesutskottet och är den som köper de första attraktionerna till nöjesfältet. Adelsohn utses till chef för Liseberg 1924, då det fortfarande drivs av nöjesutskottet. Han lämnar tjänsten samma år på grund av sjukdom.

Axel Carlander

Axel Carlander är initiativtagare till jubileumsutställningen och ordförande i jubileumsstyrelsen, en post som egentligen är ämnad åt stadsfullmäktiges ordförande Herman Lindholm. Men uppgiften kräver goda språkkunskaper, för det omfattande representationsuppdrag som värdskapet för utställningen medför. I brist på dessa kunskaper väljer Lindholm att ta ett kliv tillbaka, trots att hans och Carlanders politiska uppfattning skiljer sig åt.

Arvid Bjerke

Som medlem av arkitektkonsortiet Ares, tillsammans med Sigfrid Ericson, är Arvid Bjerke huvudarkitekt för jubileumsutställningen. Han är även chefsarkitekt för nöjesfältet och ligger bland annat bakom Tivolirestauranten, Utställningsteatern, Lustiga Huset och Kongresshallen. Nöjesfältets planlösning med olika gårdar, dammen med mera är Bjerkes verk.

Carl Jenzén

En man med många titlar. Han anställs som driftledare/teknisk ledare men kallas i pressen allt från chef till verkställande direktör för nöjesfältet. Carl Jenzén är expert på nöjesattraktioner och är den som oftast uttalar sig i pressen för nöjesfältets räkning.

Minnen

”Det dröjde till maj 1923 innan jag fick något arbete. Det var så att Göteborg, ett par år försenad, firade sitt 300-årsjubileum. Det skedde med en utställniing och i anslutning till denna utställning hade man byggt ett nöjesfält. Det var på det anrika Liseberg, som under många år legat i lägervall. På detta nöjesfält hade man bland annat en mekanisk skjutbana, där jag fick jobb som markör. Det var väl inte ett arbete som en ung man gick och drömde om. Det var dåliga arbetsförhållanden. Vi hade inte en dag ledigt under sommaren utan att vi var sjuka. Dessa förhållanden gällde också för de vuxna karlarna. De bildade emellertid en fackförening och gick i strejk för sina rättigheter. De fick genomdrivet en dags ledighet i veckan. En söndagsförmiddag, när den nybildade fackföreningen hade möte, gick även vi småkillar dit och ville bli medlemmar. Döm om vår häpnad när vi blev utkörda – vi fick inte vara med. Vi fick uppmaningen att bilda vår egen fackförening. Inte heller kvinnorna fick vara med. Där kunde man tala om diskriminering.

Än en gång blev vi småkillar utestängda från, som vi menade, våra rättigheter denna sommar. Denna gången var det ledningen för nöjesfältet som stängde ute oss. Det var när sommaren var slut och man skulle räkna in förlusten. Då skulle det hållas en avskedsfest för personalen. Vi killar blev inte bjudna. Då gick vi i samlad trupp till kontoret. Dir. Jensen, en dansk som var chef för nöjesfältet, kom då ut på trappan och talade till oss. Han ställde några frågor som vi för skam skull inte kunde svara ja på. Först frågade han:

– Användder ni sprit?

Vi svarade naturligtvis nej.

Så frågade han:

– Använder ni fruntimmer?

Även på den frågan svarade vi nej.

Hans konklusion blev:

– Vad har ni då på festen att göra?"

Ville berättar om sin värld i boken ”Vårt rika fattiga liv” av Vilgot Nilsson från 1979. Ville föddes 4 juli 1908 och fyllde alltså 15 år jubileumssommaren 1923.


"Vad jag minns mest av Liseberg 1923? Jo det var ju Lilleputtstaden. Den var nummer ett! Och så minns jag en mekanisk Björn som stod och tvättade."

Gösta Ström som deltog i en skolresa från Dalsland till Göteborg sommaren 1923.


"Liseberg var något fantastiskt för oss barn, men vi hade inga pengar så vi försökte ”planka”, vilket blev ett dyrt nöje för vi rev sönder kläderna på taggtråden. Men det allra mest fantastiska var dessa jättefyrverkerier som brändes av på kvällarna. Något sådant hade vi aldrig sett. Folk gick man ur huse och upp på bergen för att beskåda underverken."

Elof, skolgrabb från Landala i Göteborg.


”Det var ganska dyrt att gå på Liseberg. En göteborgsfamilj hade gjort slut på 100 kronor på en kväll, och det skrev de om i tidningarna. Det var mycket pengar på den tiden och det ansågs nästan som lurendrejeri, för de hade ju inte fått något nyttigt för dem.”

Olof Olsson som jobbade extra på Max & Moritz sommaren 1923. Intervjuad 1973

Film

Fakta

Öppethållande: 8 maj-15 oktober (Från början är det tänkt att jubileumsutställningen ska stänga den 30 september men öppethållandet förlängs)

Väder: Soliga och varma dagar förekommer men i stort sett präglades hela säsongen av regn.

Entréavgift: 2 kronor till jubileumsutställningen. I den avgiften ingår nöjesfältet.

Säsongkort: Kostar 30 kr. Innehavare av säsongkort kan köpa familjekort för en hemmavarande vuxen familjemedlem för 20 kr och för övriga hemmavarande vuxna familjemedlemmar för 15 kr. Säsongkort för barn under 12 år kostar 5 kr.

Antal besökare: 4,1 miljoner (hela jubileumsutställningen)