Visningar
Åtgärder

Konserthallen

Från Lisepedia
Hoppa till: navigering, sök
Plan över Kongresshallens exteriör. Arkitekt var Arvid Bjerke. Foto: Okänd
Plan över Kongresshallens interiör. Foto: Okänd
7 december 1922. Kongresshallen börjar ta form på det framtida nöjesfältet. Foto: Kamerareportage
Trots ett intensivt arbete hade Kongresshallen premiär först tre veckor efter att Jubileumsutställningen i Göteborg öppnade. Foto: Göteborgs Stadsmuseum
Albert Einstein höll föredrag i Kongresshallen den 11 juni 1923. I publiken, längst fram i mitten, satt Gustav V. Foto: Göteborgs Stadsmuseum
När de sex lurblåsarna var på plats kunde Kongresshallen äntligen öppna. Bilden är från 1923 och till höger ligger Värdshusets uteservering. Foto: Göteborgs Stadsmuseum
Den ödesdigra branden den 9 oktober 1973... Foto: Kamerareportage
...och förödelsen dagen efter. Foto: Kamerareportage
En fullsatt Kongresshall 1923. Vad som framfördes på scen är oklart. Publiken dominerades hur som helst av kvinnor. Foto: Göteborgs Stadsmuseum
Fullt ös när Tages utsågs till Västkustens Beatles 1964. Foto: Kamerareportage

1923-1973

Innehåll

Byggnadens historia

Konserthallen, Kongresshallen, Musikhallen och Danshallen. I likhet med mycket annat på Liseberg så hade denna byggnad många namn. Och precis som flera andra Lisebergsbyggnader totalförstördes den i en brand.

Konserthallens ursprungliga namn var Kongresshallen. Den byggdes i det som en gång var familjen Nonnens trädgård. Bygget var försenat - Jubileumsutställningen öppnade 8 maj men Kongresshallen slog upp portarna först den 31 maj. Invigningen firades med en festkonsert till toner av Göteborgs Symfoniorkester under ledning av Ture Rangström, Tor Mann och Wilhelm Stenhammar.

Sommaren 1923 var Göteborg kongressernas stad. Kongresshallen drog till sig delegater från hela världen och totalt arrangerades 193 kongresser i den nya lokalen. Störst uppmärksamhet fick nyblivne nobelpristagaren Albert Einstein som den 11 juli redogjorde för sin relativitetsteori, inför ögonen på Sveriges kung Gustav V och en annan nobelpristagare, Gustaf Dalén.

I takt med att kongresserna minskade i antal ökade i stället antalet konserter, vilket förklarar namnbytet från Kongresshallen till Konserthallen. Till en början var konsert detsamma som solistframträdande inom opera och operett eller av instrumentalist, alternativt körsång och symfoniorkester. Martin Öhman och Einar Beyron var stora operanamn på 1920-talet och de kom att följas av internationella stjärnor som Richard Crooks, Marian Anderson, Lawrence Tibbett, Jussi Björling och Birgit Nilsson.

Med tiden, och musikens utveckling, kom även andra stilar att framföras i den väldiga hallen. Edith Piaf, Maurice Chevalier, Evert Taube, Alice Babs, Stan Getz och Sonya Hedenbratt stod alla på Konserthallens scen. När pop- och rockmusiken växte sig stark kom även Jimi Hendrix, Cat Stevens, Beach Boys och Frank Zappa på besök.

Men Konserthallen var inte enbart en plats för kongresser, sång och musik. Redan 1924 användes lokalen till dans, då under namnet Danshallen. Det dansades även vintertid när nöjesfältet var stängt. Så höll det på fram till 1940Rotundan (senare Rondo) invigdes.

Med dans i Konserthallen hoppades kommunpolitikerna kunna stävja de ungdomsproblem som fanns vid tiden. Tanken var att dans under ordnade former skulle ersätta de dansklubbar som bedrev en "fullkomligt okontrollerad nöjesverksamhet", som det står i en tidningsartikel från 1942.

- Det dröjde inte så länge förrän klubbarna försvunnit och nog anser jag, att det var ett stort socialt framsteg, sa Lisebergs vd Herman Lindholm i samma artikel.

Från Konserthallen sändes de första trådlösa TV-programmen i Sverige och det arrangerades otaliga utställningar, med allt från rymdraketer, frimärken, blommor och bilar.

Bygget av Konserthallen

– Jag hade hjälp av en finne och en neger, berättade arkitekten Arvid Bjerke, som var chefsarkitekt för nöjesfältet på Liseberg 1923.

Finnen som Bjerke syftade på var den världsberömda arkitekten Alvar Aalto som enligt uppgift formade Konserthallens djärva yttre design. Aalto själv berättade i en intervju långt senare att hans roll i utformningen var marginell.

Vad den mörkhyade gentlemannen beträffar har namnet fallit bort, men enligt uppgift förde han ritningarna vidare till Durban i Sydafrika. Där finns, eller åtminstone fanns, en saluhall som är en kopia av Konserthallen.

Dessutom deltog konstnären Arvid Jorm i utformningen. I en GP-artikel från den 29 maj 1923 (två dagar innan invigningen) går att läsa att "det festliga skärpes av artisten Jorms lekande dekorationer i ett blått som lånats från den nordiska sommarhimlen."

Branden 1973

På kvällen den 9 oktober 1973 började det att brinna i Konserthallen. Samtidigt förberedde medlemmar ur Göteborgs Bilsportförbund en stundande bilutställning. Branden startade bokstavligt talat bakom ryggen på det 50-tal personer som befann sig i lokalen. En av dem var chauffören Lloyd Hjärth.

– Jag höll på att bära in utrustning för en miniracerbana som vi skulle ha uppe på scenen. Tredje gången jag gick in fick jag se rök bakom bakre scenväggen. Fyra meter upp mynnade två runda hål rätt ut från den bakre väggen. Ur dessa hål kom elden som från två blåslampor, sa han till GT.

Inom kort var byggnaden övertänd. Brandkårens fokus blev att förhindra spridning av elden.

Branden uppstod i en del av Konserthallen där inga människor befann sig. Därmed kunde slarv med tändstickor eller glömda kokplattor uteslutas. Branden var inte anlagd. Det mesta talade för någon form av elfel.

Kuriosa

  • 1943 föreslogs att en stor elektrisk klocka skulle placeras på byggnadens framsida. Förslaget blev inte verklighet.
  • Lurblåsarna i gips ovanför entrén byttes ut inför säsongen 1953. Det ansågs inte längre lönsamt att reparera de skador som Göteborgsvädret gav de gamla. De nya gipsfigurerna, som precis som tidigare var sex till antalet, kostade enligt uppgift tusen kronor styck.

Fakta

Namn: Framförallt Konserthallen och Kongresshallen. Även Musikhallen och Danshallen.

Höjd: 17 meter

Längd: 50 meter

Arkitekter: Arvid Bjerke och Alvar Aalto

Konstnär: Arvid Jorm