Visningar
Åtgärder

Skillnad mellan versioner av "Veckans Revy"

Från Lisepedia
Hoppa till: navigering, sök
 
Rad 53: Rad 53:
 
*1960: [[Satsa på oss!]] och [[Skratt 60]]
 
*1960: [[Satsa på oss!]] och [[Skratt 60]]
 
*1961: [[Väst Skratt Story]] och [[Kom på Galej]]
 
*1961: [[Väst Skratt Story]] och [[Kom på Galej]]
*1962: Skratta i backarna och Glada hotellet
+
*1962: [[Skratta i backarna]] och Glada hotellet
 
*1963: Jubel i buskarna och På begäran
 
*1963: Jubel i buskarna och På begäran
 
*1964: Kålles show och Lögn i stormen
 
*1964: Kålles show och Lögn i stormen

Nuvarande version från 28 november 2019 kl. 14.04

Nisse Jonsson uppvaktas med blommor när Veckans Revy spelas för tionde säsongen 1951. Foto: Kamerareportage
Cederhök poserar utanför Veckans Revy avslutningssäsongen 1982. Foto: Kamerareportage
Sommaren 1968. Grina i det Gröna spelas för tillfället. Foto: Liseberg
Sten-Åke Cederhök firar 20 säsonger på Veckans Revy 1977. Foto: Liseberg

1942-1982

Veckans Revy hade premiär 1942. Revylokalen, som hade sitt ursprung i Gycklarvagnen och Gycklarhallen, låg inledningsvis norr om Berg- och dalbanan och senare innanför södra entrén. Ledare för Veckans Revy var Nisse Jonsson (1942-1957) och Sten-Åke Cederhök (1958-1982).

Innehåll

[redigera] Gycklarvagnen/Gycklarhallen

Gycklarvagnen kom till redan 1924. Där skulle Liseberg tillgodose de nöjen som av många ansågs som enkla och tarvliga. Förebilden var kringresande marknadstivolin med starka män, damer med skägg och bondkomiker.

Gycklarvagnen hyrdes av cirkusmannen och trapetsartisten Knut Hoffman. Tillsammans med hustrun Editha drev han den med framgång till 1941. Året efter startade makarna Hoffman sin turnerande cirkus.

Tio år tidigare (1932) hade Gycklarvagnen bytt namn till Gycklarhallen och dessutom flyttat till en ny lokal. Ny hemvist blev den före detta Cegrellers Rotunda som låg i skydd av Bergbanans norra kurva, på den plats där Kristallsalongen byggdes 1962.

[redigera] Nisse Jonsson (1942-1957)

Lisebergs VD Herman Lindholm trodde bergfast på en folklig revyverksamhet på Liseberg. Föreställningar på högst 50 minuter till ett billigt biljettpris och med låga omkostnader. När Gycklarhallen upphörde tog Lindholm först kontakt med den populäre göteborgsartisten Calle Skarstedt, men då han tackade nej, gick budet till Nisse Jonsson som vintertid drev en egen revy i Nya Folkan vid Järntorget.

Lindholms utgångsidé var en ny revy, med aktuella ämnen, varannan vecka som skulle spelas flera gånger varje kväll. Totalt sju revyer per säsong, med byte den 1 och 16 i varje månad.

Nisse Jonsson antog utmaningen men insåg snart att det var omöjligt att producera en ny revy så ofta. Han skulle trots allt vara direktör, författare, regissör, skådespelare, scenarbetare, snickare och dessutom hjälpa till med dekorationsmålningarna. De första åren höll han tempot uppe men med tiden landade det på två till tre revyer varje sommar.

I den ursprungliga ensemblen sommaren 1942 medverkade, förutom Nisse Jonsson själv, Maj Gustavsson, Mary Pierou, Torsten Wahlström, Eric Berndtsson, Sten Engborg och Henry Olsson. Samtliga hade tidigare arbetat med Jonsson på Nya Folkan. Vi får heller inte glömma Gullan Jonsson, Nisses fru, som bland annat skötte biljettförsäljningen. Hacon Bengtsson var medregissör och revyerna ackompanjerades av en mindre orkester.

Urpremiären ägde rum den 30 april 1942 kl. 20.30. Biljetterna kostade 75 öre för vuxna och 35 öre för barn. Och det blev stor succé. De två inplanerade föreställningarna blev tre på allmän begäran och lokalen var slutsåld varje gång. Resten av sommaren blev ett enda långt segertåg för Nisse Jonsson och hans revy. Totalt spelades 369 föreställningar inför över 60 000 åskådare.

[redigera] Sten-Åke Cederhök (1958-1982)

Nisse Jonsson avled 1957, strax efter säsongspremiären. Hans fru Gullan tog över verksamheten resten av sommaren men tackade sedan nej till en fortsättning. Lisebergsledningens förstaval Lasse Dahlquist tackade efter många och långa förhandlingar även han nej till att ta över revyn. Erbjudandet gick då till Sten-Åke Cederhök, som sedan många år tillbaka var ett känt revynamn i Göteborg. Cederhök tackade ja och tog med sig den folkliga revyn från Hagateatern till Veckans Revy. Hans första Lisebergsproduktion, Färgklick på stan, följdes samma sommar av Det susar i bollen.

Cederhök hann med åtta olika revyer i Gycklarhallens gamla lokal innan han 1962 flyttade in i den gamla verkstadslokalen innanför södra entrén som detta år gjorts om till revylokal med plats för 330 åskådare. Det var här som Cederhök blev ett begrepp som företrädare för det som började benämnas buskis.

I 25 år drev Sten-Åke Cederhök Veckans Revy. Den sista revyn hette 25 år i busken och spelades 1982. Året därpå byggdes revylokalen om och in flyttade den nya attraktionen Ap-o-teket. Efter att den försvann hösten 1984 användes lokalen till olika former av spel.

[redigera] Revyerna

[redigera] Kuriosa

  • "The show must go on" brukar det heta inom nöjesbranschen. Den parollen gällde såklart även Veckans Revy. En gång spelade man för endast sju betalande, varav fem gick innan finalen eftersom de skulle se Cabarethallens föreställning.
  • 1957 kostade biljetterna 1,75 kr för vuxna och 1 kr för barn.
  • 1960 rymde lokalen 325 åskådare.
  • De flesta av artisterna hade "vanliga" jobb vid sidan av revyn. Vissa av dem började på jobbet klockan sju på morgon, arbetade vidare på revyn på eftermiddagar och kvällar för att till sist sluta vid halv tolv på kvällen. Sedan började det om dagen efter.

[redigera] "Nya Veckans Revy"

I slutet av 1967, då utformningen av det nya södra området tog form, fanns planer på att presentera "Nya Veckans Revy" till säsongen 1970. Tanken var en lokal med plats för cirka 500 åskådare, som i viss mån skulle ersätta Cabarethallen som revs 1965. Dock skulle programmen vara mer varierade och improviserade än i Cabarethallen.

I skissförslaget för det nya södra området, daterat 17 november 1967, går att läsa följande:

"Den nya hallen kan med fördel planeras som en modern arenateater, där aktörer och åskådare sitter i samma rum. Kraven på dekoration och rekvisita bör kunna prutas ned, vilket möjliggör snabba växlingar mellan olika typer av underhållning. Hallen bör kunna användas för musik av olika slag, även seriös musik t.ex. kammarmusik. Ett intressant uppslag är att vissa dagar köra non-stop-film av exempelvis kortfilmer. Genom sin förläggning nära södra entrén kan lokalen drivas året om."