Visningar
Åtgärder

Skillnad mellan versioner av "Televisionen"

Från Lisepedia
Hoppa till: navigering, sök
Rad 60: Rad 60:
 
Televisionsexperimentet blev ingen publiksuccé. Det gick dessutom med förlust. Inget av detta var dock oväntat, om man får tro experter och Lisebergs ledning.
 
Televisionsexperimentet blev ingen publiksuccé. Det gick dessutom med förlust. Inget av detta var dock oväntat, om man får tro experter och Lisebergs ledning.
  
- Det ligger i televisionens natur att den skall njutas i hemmets lugna vrå och inte som en dålig imitation av en filmförevisning, skrev redaktören för tidningen Populär Radio i augusti 1950.
+
- Det ligger i televisionens natur att den skall njutas i hemmets lugna vrå och inte som en dålig imitation av en filmförevisning, skrev redaktören för tidningen Populär Radio i augusti [[1950]].
  
 
= Kuriosa =
 
= Kuriosa =
  
*En hamnstrejk i London i slutet av april 1950 skapade viss oro i Lisebergslägret. För på andra sidan Nordsjön fanns all utrustning som skulle transporteras över till Göteborg. "Vem kunde ana, att strejken i London skulle inverka på vår television. Då vi inte kunde fä iväg attiraljen via London försökte vi med Liverpool. Men inte heller detta hjälpte. Då återstod Hull, och där gick det ej. Men vi hade 2 flygplan på lut, vilket skulle kosta oss 10.000 kr. extra. Nu hoppas jag sakerna kommit iväg, sa Lisebergs vd [[Einar Ekström]] i samband med Lisebergspremiären.
+
*En hamnstrejk i London i slutet av april [[1950]] skapade viss oro i Lisebergslägret. För på andra sidan Nordsjön fanns all utrustning som skulle transporteras över till Göteborg. "Vem kunde ana, att strejken i London skulle inverka på vår television. Då vi inte kunde fä iväg attiraljen via London försökte vi med Liverpool. Men inte heller detta hjälpte. Då återstod Hull, och där gick det ej. Men vi hade 2 flygplan på lut, vilket skulle kosta oss 10.000 kr. extra. Nu hoppas jag sakerna kommit iväg, sa Lisebergs vd [[Einar Ekström]] i samband med Lisebergspremiären 1950.
 
*Till sist bestämdes att programmen skulle spelas in i [[Konserthallen]], men från början var även [[Cabarethallen]] ett alternativ.
 
*Till sist bestämdes att programmen skulle spelas in i [[Konserthallen]], men från början var även [[Cabarethallen]] ett alternativ.
 
*Kostnaden för visningen beräknades i november [[1949]] till cirka 90 000 kronor.
 
*Kostnaden för visningen beräknades i november [[1949]] till cirka 90 000 kronor.
  
 
[[Kategori:Evenemang]]
 
[[Kategori:Evenemang]]

Versionen från 26 mars 2019 kl. 16.50

1950 års stora händelse - Televisionen - prydde Huvudentrén. Foto: Liseberg
Konserthallens vägg görs reklam för det som hände inne i lokalen. Att Storbritanniens flagga vajar beror på att Televisionen var ett samarbete mellan Sverige och England. Foto: Liseberg
I ett av programmen fick tecknaren Gunnar Wallin fyra minuter på sig att rita en färdig teckning. Foto: Kamerareportage
Till och med 50-talsmänniskan tyckte att tv-apparaterna i Rotundan var i minsta laget. Foto: Kamerareportage
I Lisebergs annonser benämndes televisionen som "morgondagens sensation". Om de bara hade vetat... Foto: Kamerareportage

Lisebergs televisionssatsning 1950 var det första allvarliga försöket i Sverige att visa och producera tv-program på ett modernt sätt, det vill säga i en studio, med flera kameror, skådespelare och producenter. Även om experimentet inte blev någon publiksuccé var det viktigt för televisionens utveckling i landet. Dessutom lyckades man för första gången sända television trådlöst.

Innehåll

På Liseberg

  • 5 maj-4 juni 1950, Konserthallen och Rotundan

Programmet dag för dag

Bakgrund

Redan 1947 vidtog Lisebergs ledning åtgärder för att kunna sända television, men den gången strandade projektet på grund av de valutasvårigheter som rådde efter andra världskriget. Flera försök gjordes för att få tillgång till valuta men det blev avslag varje gång. Först i januari 1950 fick Liseberg licens för det belopp som krävdes och avtal skrevs med den engelska firman Pye Ltd, Cambridge om att arrangera televisionsvisningar på Liseberg 5 maj-4 juni samma år.

Genomförandet

En studio byggdes i Konserthallen där 177 program spelades in. Dessa kom sedan att visas i Rotundan. Publiken hade, mot avgift, tillgång till båda lokalerna och kunde därför följa inspelningarna i Konserthallen för att sedan se resultatet på någon av de 30 tv-apparaterna i Rotundan. Noterbart är att inga barn hade tillträde till Konserthallen. Där inne krävdes en tyst och lugn publik.

Trots att tv-apparaterna var små hävdade man från Lisebergs håll att upplevelsen på 2-3 meters håll var den samma som från de bästa platserna på en biograf. Tveksamt om de som tittade höll med. Tidningsartiklar gör gällande att även 1950-talsmänniskan tyckte att apparaterna var i minsta laget.

Teknisk chef för projektet var Quentin Lawrence, som tillsammans med ett tiotal ingenjörer och tekniker från Pye Ltd, Cambridge såg till att tekniken fungerade. Regissören Per-Martin Hamberg, som var tjänstledig från Radiotjänst, axlade rollen som produktions- och programledare. Dessutom anlitades ett femtontal ingenjörer, tekniker, specialister, regissörer med flera för olika uppdrag.

I samarbete med teleteknikavdelningen på Chalmers Tekniska Högskola gjordes en rad experiment som blev värdefulla för den framtida forskningen vid denna institution. Bland annat sändes den första trådlösa televisionsbilden i Sverige från Liseberg till Chalmers.

För att sändningarna skulle bli så verklighetstrogna som möjligt producerades och visades programmen på samma sätt som det var tänkt i framtiden, när televisionen skulle införas ordentligt i landet. Programutbudet dominerades av cabaret och underhållning men det visades även aktuella och allvarliga program. Dessutom visades reportage, hus- och hemprogram, film, reklam och tävlingar av olika slag. I den sistnämnda kategorin uppskattades boxning och brottning mest av publiken. Populärt var även det speciella skolprogram som visades dagligen där lärare och elever medverkade. Försöket att sända teaterprogram beskrevs som ett intressant experiment.

Totalt sändes och visades 177 program och bland de medverkande kan nämnas:

Press

Det skrevs mycket i tidningarna inför sändningarna. Om vad television egentligen är, hur tekniken fungerar och mycket mer. Efter att sändningarna startat var det dock glest mellan artiklarna. I en GP-artikel, daterad 6 maj 1950, berättar signaturen Bly om sin upplevelse av televisionen. Inledningsvis besökte han Konserthallen:

”Det var precis som på en filminspelning. En massa folk, delvis i skjortärmarna, gick omkring eller stod och hängde. Alla väntade på något, och ingen visste vad man väntade på. På golvet låg sladdar och i taket hängde sladdar. En kille satt på en kameravagn och körde framåt när man tog närbilder och bakåt när man tog helfigurer. En annan kille dirigerade mikrofonen så (...) att den dinglade ett par decimeter över den agerandes huvud.

(...) Kl. 20 köade vi in på Rotundan för att bevittna den verkliga utsändningen. (...) Man fick stå hela tiden. Man stirrade på en vit platta, ungefär lika stor som en trespaltig bild i en tidning. Plattan satt på framsidan av en apparat i ungefär samma storlek som en övergödd radio. Runt hela arenan var sådana apparater uppställda. Framför dem stod publiken. Den stod troget kvar halvtimmen ut, t.o.m. under annonserna som inplacerats mitt i föreställningen.

Ljudet var perfekt, bilderna tydliga. Den något kupade ytan gjorde gestalterna en smula bredskuldrade och brödsvullna. (...) Publiken föreföll något trött i knäna när den gick ut i den ljusa vårkvällen. Själv tyckte man att utsändningen var lyckad men programmet ställvis svagt. En rolig sketch borde ha gjort sig. I övrigt kommer vi nog att skaffa television litet var, när den dagen kommer; inte precis för att den verkar mer lockande än radion men därför att den blir en ny leksak.”

Efterspel

Televisionsexperimentet blev ingen publiksuccé. Det gick dessutom med förlust. Inget av detta var dock oväntat, om man får tro experter och Lisebergs ledning.

- Det ligger i televisionens natur att den skall njutas i hemmets lugna vrå och inte som en dålig imitation av en filmförevisning, skrev redaktören för tidningen Populär Radio i augusti 1950.

Kuriosa

  • En hamnstrejk i London i slutet av april 1950 skapade viss oro i Lisebergslägret. För på andra sidan Nordsjön fanns all utrustning som skulle transporteras över till Göteborg. "Vem kunde ana, att strejken i London skulle inverka på vår television. Då vi inte kunde fä iväg attiraljen via London försökte vi med Liverpool. Men inte heller detta hjälpte. Då återstod Hull, och där gick det ej. Men vi hade 2 flygplan på lut, vilket skulle kosta oss 10.000 kr. extra. Nu hoppas jag sakerna kommit iväg, sa Lisebergs vd Einar Ekström i samband med Lisebergspremiären 1950.
  • Till sist bestämdes att programmen skulle spelas in i Konserthallen, men från början var även Cabarethallen ett alternativ.
  • Kostnaden för visningen beräknades i november 1949 till cirka 90 000 kronor.