Visningar
Åtgärder

Skillnad mellan versioner av "Karl Bornfors"

Från Lisepedia
Hoppa till: navigering, sök
 
Rad 29: Rad 29:
  
 
"Hans musikaliska konst kännetecknas av ett utsökt artisteri" - Ny Tid, 24 juli 1941.
 
"Hans musikaliska konst kännetecknas av ett utsökt artisteri" - Ny Tid, 24 juli 1941.
 +
 +
"En säker favorit hos Lisebergspubliken" - Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, 24 juli 1941.
  
 
= Kuriosa =
 
= Kuriosa =

Nuvarande version från 16 september 2020 kl. 13.53

Karl Axel Bornfors, född 9 april 1901 i Stockholm, död 22 oktober 1984 i Stockholm, var en svensk violinist och dirigent. På Liseberg är han ihågkommen som Lisebergsorkesterns första ledare.

Bornfors började spela fiol tidigt. Han tog examen i ekonomi och var under några år kontorist innan han ägnade sig åt musikeryrket. Han studerade violinspel i Stockholm och i Budapest och var därefter verksam i först Malmö och sedan Göteborg, där han under sex säsonger (1928-1934) var ledare för Lisebergsorkestern.

Efter åren på Liseberg återvände han till Stockholm där han i 15 år var kapellmästare inom Grand Hotel-koncernen följt av 19 år som förste konsertmästare i Oscarsteaterns orkester. Han var även stråklärare vid Stockholms kommunala musikskola och anlitades flitigt som solist i olika sammanhang.

[redigera] På Liseberg

[redigera] Press

"Den Bornforsska tonen, som tidigare varit något för sötaktig, har mognat sedan sist, och med den teknik han nu äger fängslar hans passionerade spel med mera personlighet än förut." - Göteborgs-Posten, 24 juli 1941.

"Hans musikaliska konst kännetecknas av ett utsökt artisteri" - Ny Tid, 24 juli 1941.

"En säker favorit hos Lisebergspubliken" - Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, 24 juli 1941.

[redigera] Kuriosa

Det var något med Bornfors och Erik Dahlbergsgatan.

- Ja, ser ni, jag hamnar alltid på Erik Dahlbergsgatan. Första året i Göteborg bodde jag på Erik Dahlbergsgatan 27 C. Sedan i Malmö på Erik Dahlbergsgatan 24 B. Och nu i sommar har jag bott på ett pensionat här - adress Erik Dahlbergsgatan 2. Och när min fru for upp för att hyra våning i Stockholm - var tror ni hon fick tag i en om inte på Erik Dahlbergsgatan 25, sa han i en tidningsintervju 1934