Visningar
Åtgärder

Veckans Revy

Från Lisepedia
Hoppa till: navigering, sök
Nisse Jonsson uppvaktas med blommor när Veckans Revy spelas för tionde säsongen 1951. Foto: Kamerareportage
Cederhök poserar utanför Veckans Revy avslutningssäsongen 1982. Foto: Kamerareportage
Sommaren 1968. Grina i det Gröna spelas för tillfället. Foto: Liseberg
Sten-Åke Cederhök firar 20 säsonger på Veckans Revy 1977. Foto: Liseberg

1942-1982

Veckans Revy hade premiär 1942. Revylokalen, som hade sitt ursprung i Gycklarvagnen och Gycklarhallen, låg inledningsvis norr om Berg- och dalbanan och senare innanför södra entrén. Ledare för Veckans Revy var Nisse Jonsson (1942-1957) och Sten-Åke Cederhök (1958-1982).

Innehåll

Gycklarvagnen/Gycklarhallen

Gycklarvagnen kom till redan 1924. Där skulle Liseberg tillgodose de nöjen som av många ansågs som enkla och tarvliga. Förebilden var kringresande marknadstivolin med starka män, damer med skägg och bondkomiker.

Gycklarvagnen hyrdes av cirkusmannen och trapetsartisten Knut Hoffman. Tillsammans med hustrun Editha drev han den med framgång till 1941. Året efter startade makarna Hoffman sin turnerande cirkus.

Tio år tidigare (1932) hade Gycklarvagnen bytt namn till Gycklarhallen och dessutom flyttat till en ny lokal. Ny hemvist blev den före detta Cegrellers Rotunda som låg i skydd av Bergbanans norra kurva, på den plats där Kristallsalongen byggdes 1962.

Nisse Jonsson (1942-1957)

Lisebergs VD Herman Lindholm trodde bergfast på en folklig revyverksamhet på Liseberg. Föreställningar på högst 50 minuter till ett billigt biljettpris och med låga omkostnader. När Gycklarhallen upphörde tog Lindholm först kontakt med den populäre göteborgsartisten Calle Skarstedt, men då han tackade nej, gick budet till Nisse Jonsson som vintertid drev en egen revy i Nya Folkan vid Järntorget.

Lindholms utgångsidé var en ny revy, med aktuella ämnen, varannan vecka som skulle spelas flera gånger varje kväll. Totalt sju revyer per säsong, med byte den 1 och 16 i varje månad.

Nisse Jonsson antog utmaningen men insåg snart att det var omöjligt att producera en ny revy så ofta. Han skulle trots allt vara direktör, författare, regissör, skådespelare, scenarbetare, snickare och dessutom hjälpa till med dekorationsmålningarna. De första åren höll han tempot uppe men med tiden landade det på två till tre revyer varje sommar.

I den ursprungliga ensemblen sommaren 1942 medverkade, förutom Nisse Jonsson själv, Maj Gustavsson, Mary Pierou, Torsten Wahlström, Eric Berndtsson, Sten Engborg och Henry Olsson. Samtliga hade tidigare arbetat med Jonsson på Nya Folkan. Vi får heller inte glömma Gullan Jonsson, Nisses fru, som bland annat skötte biljettförsäljningen. Hacon Bengtsson var medregissör och revyerna ackompanjerades av en mindre orkester.

Urpremiären ägde rum den 30 april 1942 kl. 20.30. Biljetterna kostade 75 öre för vuxna och 35 öre för barn. Och det blev stor succé. De två inplanerade föreställningarna blev tre på allmän begäran och lokalen var slutsåld varje gång. Resten av sommaren blev ett enda långt segertåg för Nisse Jonsson och hans revy. Totalt spelades 369 föreställningar inför över 60 000 åskådare.

Sten-Åke Cederhök (1958-1982)

Nisse Jonsson avled 1957, strax efter säsongspremiären. Hans fru Gullan tog över verksamheten resten av sommaren men tackade sedan nej till en fortsättning. Lisebergsledningens förstaval Lasse Dahlquist tackade efter många och långa förhandlingar även han nej till att ta över revyn. Erbjudandet gick då till Sten-Åke Cederhök, som sedan många år tillbaka var ett känt revynamn i Göteborg. Cederhök tackade ja och tog med sig den folkliga revyn från Hagateatern till Veckans Revy. Hans första Lisebergsproduktion, Färgklick på stan, följdes samma sommar av Det susar i bollen.

Cederhök hann med åtta olika revyer i Gycklarhallens gamla lokal innan han 1962 flyttade in i den gamla verkstadslokalen innanför södra entrén som detta år gjorts om till revylokal. Det var här som Cederhök blev ett begrepp som företrädare för det som började benämnas buskis.

I 25 år drev Sten-Åke Cederhök Veckans Revy. Den sista revyn hette 25 år i busken och spelades 1982. Året därpå byggdes revylokalen om och in flyttade den nya attraktionen Ap-o-teket. Efter att den försvann hösten 1984 användes lokalen till olika former av spel.

Revyerna

  • 1942: Luftigt och Lustigt, Här va' de' glädje, Undan för undan, Nisse Vär's-hus, Med humor ombord och Utan ransonering
  • 1943: Vårluft över stan, Smilbandet
  • 1948: Välkomna till oss!, Muntra fruarna i Gårda, Kör i Kylar'n
  • 1950: Här va' de kuckeliku! och Drivhuset
  • 1951: Opp me’ rullgardinen, Festföreställning och Saltstänk och gliringar
  • 1953: Nisses speldosa och Så in i vassen...
  • 1954: Vi sprattlar igen och Jonsson-linjen
  • 1955: Skämtifemti, Värdshuset "Vänliga fönstret" och Troll och människor
  • 1956: Här va de kultis, Pyssel och pussel och Lustiga Huset
  • 1957: Club Skrattata och Spel ut
  • 1958: Färgklick på stan och Det susar i bollen
  • 1959: Fanfar för folket och Smila en smula
  • 1960: Satsa på oss! och Skratt 60
  • 1961: Väst skratt story och Kom på galej
  • 1962: Skratta i backarna och Glada hotellet
  • 1963: Jubel i buskarna och På begäran
  • 1964: Kålles show och Lögn i stormen
  • 1965: Glada gojan och Soppa på musik
  • 1966: Hjärtats husarer och Önskeskivan
  • 1967: Sten-Åkes hopp in och Håll till höger
  • 1968: Jubel i busken och Grina i det gröna
  • 1969: Buskis som vanligt
  • 1970: Rubel i buskarna
  • 1971: Låt hjärtat va' me'
  • 1972. Kvartetten som trängdes
  • 1973: Jubileumsrevyn
  • 1974: En påse humor
  • 1975: Rena soporna
  • 1976: Buskiga blad
  • 1977: Busklinje 77
  • 1980: Jubel i väst, 19 juni-7 september

Kuriosa

"The show must go on" brukar det heta inom nöjesbranschen. Den parollen gällde såklart även Veckans Revy. En gång spelade man för endast sju betalande, varav fem gick innan finalen eftersom de skulle se Cabarethallens föreställning.