Visningar
Åtgärder

Televisionen

Från Lisepedia
Hoppa till: navigering, sök
1950 års stora händelse - Televisionen - pryder Huvudentrén. Foto: Liseberg
Konserthallens vägg gör man reklam för det som händer inne i lokalen. Att Storbritanniens flagga vajar beror på att Televisionen var ett samarbete mellan Sverige och England. Foto: Liseberg
I ett av programmen fick tecknaren Gunnar Wallin fyra minuter på sig att rita en färdig teckning. Foto: Kamerareportage
T.o.m. 50-talsmänniskan tyckte att tv-apparaterna i Rotundan var i minsta laget. Foto: Kamerareportage
I Lisebergs annonser pratar man om televisonen som morgondagens sensation. Om de bara visste... Foto: Kamerareportage

Lisebergs televisionssatsning 1950 var det första allvarliga försöket i Sverige att visa och producera tv-program på ett modernt sätt - i en studio, med flera kameror, skådespelare och producenter. Även om experimentet inte blev någon publik succé, och gick med förlust, var det viktigt för televisionens utveckling i landet. Dessutom lyckades man för första gången sända television trådlöst.

På Liseberg

  • 5 maj-4 juni 1950, Konserthallen och Rotundan

Programmet dag för dag


Bakgrund

Redan 1947 vidtog Lisebergs ledning åtgärder för att kunna sända television, men den gången strandade projektet på grund av de valutasvårigheter som rådde efter andra världskriget. Flera försök gjordes för att få tillgång till valuta men det blev avslag varje gång. Först i januari 1950 fick Liseberg licens för det belopp som krävdes och avtal skrevs med den engelska firman Pye Ltd, Cambridge om att arrangera televisionsvisningar på Liseberg 5 maj-4 juni samma år.

Genomförandet

En studio byggdes i Konserthallen där 177 program spelades in. Dessa kom sedan att visas i Rotundan. Publiken hade, mot avgift, tillgång till båda lokalerna och kunde därför följa inspelningarna i Konserthallen för att sedan se resultatet på någon av de 30 tv-apparaterna i Rotundan. Noterbart är att inga barn hade tillträde till Konserthallen. Där inne krävdes en tyst och lugn publik.

Trots att tv-apparaterna var små hävdade man från Lisebergs håll att upplevelsen på 2-3 meters håll var den samma som från de bästa platserna på en biograf. Tveksamt om de som tittade höll med. Tidningsartiklar gör gällande att även 1950-talsmänniskan tyckte att apparaterna var i minsta laget.

Teknisk chef för projektet var Quentin Lawrence, som tillsammans med ett tiotal ingenjörer och tekniker från Pye Ltd, Cambridge såg till att tekniken fungerade, medan regissören Per-Martin Hamberg, tjänstledig från Radiotjänst, axlade rollen som produktions- och programledare. Dessutom anlitades ett femtontal ingenjörer, tekniker, specialister, regissörer m.fl. för olika uppdrag.

I samarbete med teleteknikavdelningen på Chalmers Tekniska Högskola gjordes en rad experiment som blev värdefulla för den framtida forskningen vid denna institution. Bland annat sändes den första trådlösa televisionsbilden i Sverige från Liseberg till Chalmers.

För att sändningarna skulle bli så verklighetstrogna som möjligt producerades och visades programmen på samma sätt som det var tänkt i framtiden, när televisionen skulle införas ordentligt i landet. Programutbudet dominerades av cabaret och underhållning men det visades även aktuella och allvarliga program. Dessutom visades reportage, hus- och hemprogram, film, reklam och tävlingar av olika slag. I den sistnämnda kategorin uppskattades boxning och brottning mest av publiken. Populära var även det speciella skolprogram som visades dagligen där lärare och elever medverkade. Försöket att sända teaterprogram beskrevs som ett intressant experiment.

Totalt sändes och visades 177 program och bland de medverkande kan nämnas:

Efterspel

Televisionsexperimentet blev ingen publiksuccé. Det gick dessutom med förlust. Inget av detta var dock oväntat, om man får tro experter och Lisebergs ledning.

- Det ligger i televisionens natur att den skall njutas i hemmets lugna vrå och inte som en dålig imitation av en filmförevisning, skrev redaktören för tidningen Populär Radio i augusti 1950.

Kuriosa

En hamnstrejk i London i slutet av april 1950 skapade viss oro i Lisebergslägret. För på andra sidan Nordsjön fanns all utrustning som skulle transporteras över till Göteborg.

- Vem kunde ana, att strejken i London skulle inverka på vår television. Då vi inte kunde fä iväg attiraljen via London försökte vi med Liverpool. Men inte heller detta hjälpte. Då återstod Hull, och där gick det ej. Men vi hade 2 flygplan på lut, vilket skulle kosta oss 10.000 kr. extra. Nu hoppas jag sakerna kommit iväg, sa Lisebergs VD Einar Ekström i samband med Lisebergspremiären.