Visningar
Åtgärder

Ronnie Hartley

Från Lisepedia
Hoppa till: navigering, sök
Ronnie Hartley tilldelades Lisebergsapplåden 2007, i samband med sitt sista framträdande på Liseberg. Foto: Stefan Karlberg
I aktion i Musikpaviljongen 1990. Foto: Okänd
Lisebergs Promenadorkester, med Ronnie Hartley i spetsen, i den nya Musikpaviljongen. Året är 1967. Foto: Okänd
1960 tog Ronnie Hartley över som kapellmästare på Rondo. Foto: Okänd

Ronald Gudmund "Ronnie" Hartley, född 5 juli 1921 i Danmark, död 22 juli 2016 i Göteborg, var en dansk-svensk violinist och kapellmästare som spelade på Liseberg i ett halv sekel.

Det var egentligen inte meningen att han skulle bli musiker. Mamma och pappa var luftakrobater och som liten följde Ronnie med på deras turnéer. Resor som vid flera tillfällen tog honom till Liseberg. Karriärvalet var därför givet. Men en olycka satte stopp för akrobatdrömmen och han kom i stället att viga sitt liv åt musik.

Ronnie Hartley föddes i Danmark 1921. När andra världskriget bröt ut tog han stark ställning för motståndsrörelsen. Han greps av tyskarna för att ha delat ut flygblad och dömdes till åtta år i arbetsläger. Han flyttades mellan olika läger och hamnade till sist i Mecklenburg. Han såg många medfångar dö och kunde lika väl gått samma öde till mötes, men när de ryska trupperna kom lyckades han fly. Då vägde han 49 kilo.

Fri från krig och elände återupptog han musikstudierna. Examen på Akademin följdes av påbyggnadsår i London innan det var dags att stå på egna ben. Framgångarna lät inte vänta på sig. En egen orkester, turné, radio och TV. Och så Liseberg.

Lisebergsdebut 1959. Rondo, Huvudrestaurangen, orkestern spelade lite varstans. Men 1969, när musikpaviljongen byggdes, fick den en egen scen. Från den dagen och fram till sommaren 2007] stod Ronnie där, i stort sett varje öppetdag, och spelade på sin fiol.

Ett fåtal personer har kallats Mr. Liseberg genom åren. Ronnie Hartley är en av dem. Synnerligen välförtjänt.

Motstånd i början

1960 ersatte Ronnie Hartley veteranen Sören Arnoth som kapellmästare för orkestern på Rondo. En nyhet som inte togs emot väl i alla läger. Något som följande rader i tidningen NY Tid, av signaturen Glans, vittnar om:

"Tendensen inom dansmusiken går åt ett underligt håll. De bra musikerna får allt svårare att göra sig gällande och ersätts av medelmåttiga musiker med ett fördelaktigt leende. Inställsamma utländska restaurangmusiker vinner insteg även i de ungdomliga danslokalerna. Musik av allra minsta jazzkaraktär anses inte tillräckligt stimulerande. En av landets bästa stora orkestrar bryts därmed upp. Det återstår att se hur stadens ungdom kan trivas med en dansk fiolorkester. Skall man döma efter vad som presterats inne på Lisebergs huvudrestaurang blir det inte så mycket rejäl musik men mer ständigt soliga leenden och vackra orkesterkostymer."

Även en insändare i GT, den 16 juli 1960 - signerad Åtta musikälskare från Skövde - är inne på samma linje:

"Vi har väl sällan hört något så dumt som att byta kapellmästare på Rondo, och förändra det enda storband som finns i väst-Sverige. Kan verkligen ungdomen i Göteborg gilla detta? Vi tror det ej! [...] En orkester med en fiolspelande, brett leende kapellmästare framför kan man se på vilket stadshotell som helst."

Slutligen några rader ur en krönika av Ingmar Glanzelius i Tidningen Ny Tid:

"Det riktigt oförståeliga i detta är väl att sätta en violinist framför en fullbesatt dansorkester. Violinisten måste i sådana fall vara av ypperlig klass och ha en stark personlighet. Ronnie Hartley har väl ännu knappast visat någotdera."

På Liseberg

Många fler datum kommer.