Visningar
Åtgärder

Lisebergsvisan

Från Lisepedia
Hoppa till: navigering, sök

Lisebergsvisan kom till genom en tävling som anordnades 1958. Tävlingen gick ut på att skriva en Lisebergstext till den franska melodin Paris Canaille, som i sin tur var komponerad av Leo Ferré.

Två av de 65 tävlingsbidragen belönades med prispengar. Vann gjorde revyförfattaren samt nöjes- och sportjournalisten Uno Asplund som belönades med tusen kronor. Andrapris gick till journalisterna Leif Thorén och Edward Matz samt Sten-Åke Cederhök, som vid tillfället titulerades assistent. De tre fick tillsammans dela på 50 kronor.

Lisebergsvisan framfördes för första gången den 16 juni 1958 i samband med en offentlig radiosändning från Cabarethallen. Catarina Beyron framförde visan ackompanjerad av Lisebergsorkestern under ledning av kapellmästare Erik Johnsson. På plats i Cabarethallen fanns även Uno Asplund och den franska stjärnan Catherine Sauvage som var den som gjorde Paris Canaille känd.

Den vinnande texten till Lisebergsvisan

Melodi: Paris Canaille

Text: Uno Asplund

Musik: Leo Ferré


På Liseberg en sommarkväll

där snurrar glädjens karusell.

Där leker livet karneval

till jubelkör från berg – och dal.

Känn hur en doft så ljuv och soft

av parkens fägring mot dig slår.

Vid Eldhs staty en flicka ny

i drömmar står om en amore.


I Rondo med min hjärtans kär

jag möte stämt – hon väntar där.

Kring Spegeldammens feeri

vi vandrar tätt och drejar bi.

Följ med på rundtur – skynda er!

Vad gör om regnet skvaler ner,

ty under torgets paraply

är himlen blå och månen ny.


På Liseberg, vår egen park med färg!


Från fjärran, när vi samlas här,

turisters ström och stans publik.

Vad söker Ni? En visavi?

En lyckodröm med romantik?

Att kasta loss i nöjeshausse?

Kom me’ – vi bjur på nästa tur!

När yankee-fleet gör en visit

då sticker strax var sailor hit


Med saligt Smile: ”Kors, vilken style!”

Oh Boy, det slår vårt Coney Isle!

Och i en vals och i en famn

han suckar: Nu är jag i hamn!

Att sätta sprätt på en polkett

det går så lätt när man är två.

Att spränga bank och sen bli pank,

ja, det är lika skoj ändå.


På Liseberg, vår egen park med färg!


Säj, hör du skymningsmelodin,

en ton så spröd av violin,

en minnessång – ”det var en gång” –

kring systrar Nonnens paviljong.

I värdshusvrå med bord för två

bor charmen kvar från forna dar.

I parkens grön på kullens krön…

ett fjärran brus… och tusen ljus…


På Cabarethallens estrad

det strålar stjärnors långa rad

Där byggs i minnet Eine Bro

från Mistinguette till Patachou.

Thalias barn har på sin scen

en gycklarfest invid entrén.

Kom med och ta er sen en sväng

till Maltes sista jazz-refräng.


På Liseberg, där blommor vår,

vårt hjärta slår och vi blir kära,

På Liseberg, vårt Liseberg,

härnäst, min vän,

vi ses igen.