Visningar
Åtgärder

Linbanan

Från Lisepedia
Hoppa till: navigering, sök
Gondolerna möts över Södra Vägen. Fotot är taget från Lisebergssidan. På andra sidan ligger stationen i det Ostindiska tornet. Den stora byggnaden till höger är Minneshallen, som låg i närheten av Näckrosdammen. Foto: Göteborgs Stadsmusem.
Linbanehuset kallades stationen på nöjesfältet. Den låg nordväst om Värdshuset. Foto: Göteborgs Stadsmusem.
Andra sidan av Linbanehuset på nöjesfältet. Foto: Göteborgs Stadsmusem.
Trappuppgång i Linbanehuset. Foto: Göteborgs Stadsmusem.
Gondolen kallades för ägget, på grund av sin form. Foto: Göteborgs Stadsmusem.
Riskabelt servicejobb! Linbanekabeln repareras efter stoppet den 24 juni 1923. Foto: Göteborgs Stadsmusem.
Linbanebocken på Lisebergssidan. Foto: Göteborgs Stadsmusem.

1923-1924

Linbanan, som hade premiär 1923, var en av Jubileumsutställningens mest spektakulära attraktioner. Den förband nöjesfältet på Liseberg med utställningsområdet vid Näckrosdammen.

Innehåll

Attraktionen

Linbanan var den första i sitt slag i Sverige och en helsvensk produkt, som imponerade på utländska besökare och ledde till beställningar hos tillverkaren AB Nordströms Linbanor.

Linbanan trafikerades av två gondoler (som kallades för ägget på grund av dess form). Varje gondol hade plats för 12 passagerare, vilket senare utökades till 15. Banan var 375 meter lång och åkturen tog drygt fyra minuter.

Färden gick över Södra Vägen. Den ena stationen låg på nöjesfältet, i Linbanehuset som var placerat nordväst om Värdshuset. Den andra låg i Ostindiska tornet som var en del av utställningsområdet vid Näckrosdammen. Ostindiska tornet låg ungefär där Humanisten kom att invigas 1984.

Premiären

Premiärturen gick av stapeln på annandag pingst, den 20 maj 1923, men trafiken kom igång ordentligt först torsdagen den 24 maj.

”Linbanan öppnades definitivt igår för allmänheten. Och göteborgarna försummade naturligtvis inte att begagna sig av sensationen. Det var god trängsel i båda ändar, och framåt aftonen blev det en bättre köbildning. Färden är också värd att tåligt vänta på” skrev Göteborgs-Posten den 25 maj 1923.

Samma tidning beskrev den historiska åkturen:

”Startar man från Nöjesfältet , bär det först uppåt i en lätt gungande rörelse varefter man glider stilla och fridfullt fram. Precis som i en flygmaskin. Bara något säkrare. De två stållinorna verka förtroendeväckande. Och man kan tillitsfullt luta sig mot ”äggets” reling och stolt och överlägset se ned på jorden och människorna där nere. (…) Bekväma stolar skänka en vila under skönsynerna och sällskapet – tolv personer – är icke större än att man gott kan komma överens om platser och perspektiv. Och den som resan gjort en gång gör gärna om den.”

Efter utställningen

Linbanan fanns kvar även 1924. Tanken var att driva trafik även den sommaren men det är oklart om så blev fallet. Linbanebocken på Liseberg togs bort 1925 och 1938 byggdes Linbanehuset om till en ståtlig trappuppgång till övre parken.

Som ett minne av Linbanan finns en minnesplatta i marken på Liseberg där Linbanebocken i övre parken var placerad. I närheten av Näckrosdammen finns rester av fundamentet kvar.

Missöden

Linbanan råkade ut för tre driftsstopp under Jubileumsutställningen:

  • Strax före elva på förmiddagen den 24 juni 1923 fastnade en av gondolerna i närheten av stationen på Lisebergssidan. Höjden var dock inte högre än att passagerarna kunde ta sig ner med hjälp av stege.
  • Den 1 juli fastnade linbanan återigen, men den här gången på betydligt högre höjd. I en av gondolerna befann sig ett sällskap sångare som gladeligen klättrade ner till marken med hjälp av säkerhetslinan. Sångarna landade i ett kålrotsland vid Södra Vägen vars ägare blev förgrymmad över påhälsningen uppifrån.
  • Torsdagen den 16 augusti var det dags igen sedan en bromskabel gått sönder på den ena banan. Den ena gondolen var tom medan passagerarna i den andra höll sig lugna. Några av dem tog sig ner i den nya säcken (läs mer under säkerhetslinan) medan övriga valde att stanna kvar tills linbanebolagets verksmästare, herr Bernström, krupit ut på kablarna och lyckats få ordning på den upprullade bromskabeln.

Säkerhetslinan

De första två incidenterna aktualiserade frågan om den säkerhetslina som fanns i gondolerna. Till linan hörde ett bälte som passageraren drog runt midjan. Med en enkel handrörelse kunde han eller hon själv bestämma hur fort färden skulle gå. Så långt allting gott. Men att vara byxklädd herre och fira sig ner från himlen var väl en sak. När passageraren var en dam klädd i klänning var det inte lika roligt att sprattla med benen medan intresserade blickar följde händelsen nerifrån.

Med anledning av detta tog linbanebolaget fram en bärgningssäck som sattes fast i linan. Vid ett eventuellt stopp klev passageraren i säcken, som gick upp till brösthöjd, och kunde sedan, utan risk för nyfikna blickar, ta sig säkert ner till marken.

Fakta

Tillverkare: AB Nordströms Linbanor, Stockholm

Sträckning: Från Ostindiska tornet i närheten av Näckrosdammen över Södra Vägen till nöjesfältet på Liseberg

Längd: 375 meter

Åktid: Cirka fyra minuter

Kapacitet: Två gondoler som vardera tog 12 (senare ökat till 15) passagerare

Totalt antal passagerare: Cirka 250 000 (1923)

Fler bilder